Kristin

Vet inte varför jag aktiverar min blogg igen just nu. Är inte alls den positiva människan man bör vara när man ska skriva en blogg. Man vill ju bli inspirerad,  lyft och glad när man läser en blogg annars är det ju mest jobbigt att läsa. Jag känner mig dock inte så inspirerande just nu. Håller på med mina ex-jobs försök nu vilket innebär att jag måste vara på jobbet dygnet runt. Försöker klämma in sömn, matlagning och stallet imellanåt men det går inte jättebra. Igår red Chopin och jag ut i skogen. Chopin brallade och jag hade varken krafter eller reflexer att sitta kvar utan störtade med huvudet före i en stubbe. Måste köpa ny hjälm nu... Chopin sprang hem, men jag hade turen att bli letad efter så jag fick åka bil tillbaka till stallet. Catrin säger att jag var rätt virrig när hon hittade mig och jag däckade direkt när jag kom hem så jag var rätt mörbultad. 

Idag har jag och mamma fodringen i stallet. Mamma tog morgonfodringen för jag var tvungen att väga petriskålar. Åkte dit och hjälpte till med utsläppet iaf och jag ska dit igen och ta in kusarna men ska hinna med ett par vägningar till innan dess.   

Ni ser! Jag är jättetrist! Oharmonisk, negativ, pesimistisk, har ingen tro på framtiden och så vidare. Känner mig helt enkelt kass. Tänkte att ni, kära läsare, skulle bli min anledning till att rycka upp mig. Om jag har er så måste jag ju skärpa mig igen! Jag var ju hon som alltid var glad och tyckte allt var kul. Hmpf. Ja ja, ni får skälla på mig när jag är så här trist.

På återseende!

Kramar Kristin